Sitter här ensam ute på industriområdet och funderar på vad meningen med just mitt liv är?! Kommer självklart inte fram till något svar i vanlig ordning! Är ledsen för att jag känner mig så förbannat ensam hela jävla tiden trots att jag har så många vid min sida, men det är ingen som förstår.. Ingen förstår frustrationen att alltid försöka visa sig stark, glad utåt när insidan bara smärtar och svider från spillror av ett brustet hjärta!
Han som ska kallas "pojkvän" sticker alltid när han tycker att jag gormar för mycket. Om han istället kunde ta tag i saken och fråga: "Varför är du sur nu? Vi kanske kan lösa detta på detta sätt ...!" Men nej så funkar det inte han går och sen blir jag ensam kvar i mina funderingar! Är det mig det är fel på, varför kan inte jag vara som andra, är det jag som gjort nåt, gick jag över gränsen? Och inget av dessa frågor får jag svar på eftersom att jag har ingen att ställa dom till! Är så otroligt less, less på att inget kan vara som det borde vara, men då kommer vi till frågan Hur borde det vara då? Det är det ingen som vet något svar på!
Jag kämpar och kämpar, men stödet finns inte utan bara sura jävla miner idiot kommentarer och massa skit.. Dags att tänka om!!!
FUCK THIS SHIT!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar